SÅ vi kör ännu en hemmadag. Just nu städar jag med Winnerbäck i öronen. Tittar man ut får man ju enbart en jävla ångest så det struntar jag i att göra.

Jag har jeanstränat mig precis som jag lovade mig själv. Det handlar ju om att bli bekväm i min kropp, att acceptera mina former och visa upp dem snarare än att dölja dem bakom tältkläder. Jag har haft jeans och toppar på mig istället för leggins som jag bott i de senaste 5 åren. Jag har också firat detta framsteg och beställt flera stycken par riktiga byxor från H&M's webbshop. Nu ni! Uppdaterar er vidare om detta när jag alltså ska vänja mig vid både chinos och vita jeans (!). / Vägrar ge upp

.. Lediga helger tar också slut och idag är det måndag. Jobbar ni idag? Vad jobbar ni med?

Nu har jag suttit i solen och skrivit. Och lyssnat på Big in Japan. Det är så fint att bara kunna sitta här och fundera. Egentligen är det något väldigt sorgligt över allt just ikväll. Som vanligt med mig har jag känslor överallt, det är kladdigt utanpå..

Men titta vilka somnarblommor!

Jag och Josephine flydde alla måsten på en snabbweekend och superstartade denna härliga lediga helg! När vi kom hem hade vi gråtit ett flertal gånger, skrattat, ätit, ätit ännu mer och igen. Så pratade vi, vände ut och in och var tysta. Satt vid ett bord på en restaurang med biff och rödvinssås och var alldeles tysta. Att kunna göra allt detta med en och samma person - det är att ha en bästa vän. ♥

Jag försvann. Det är sällan jag måste pausa mitt skrivande, för oftast är det just att skriva som räddar mig från eventuella kriser och faktiskt är min flykt från vardag och måsten. Men nu är jag tillbaka igen och uppdaterar er om allt som hänt. Nästan.

Just nu sitter jag och Joline i varsin soffa och äter varsin frulle. Joline kollar på barnprogram och jag lyssnar på fantastiska låtar i lurarna. Det är så härligt att vi kan hänga såhär på mornarna. Bara låta varandra starta dagen lugnt och låta det ta den tid det tar. Så nu sitter vi här till Kl 10:00 och sen börjar vi kaosa omkring med duschar, kläder och allt däremellan.

Idag ska jag på inredningsparty. Joline ska med pappa och kusin och åka cross. En härlig söndag, va?

Läste ett uttalande av David Beckham om att vara pappa till en flicka i jämförelse med de tre pojkar han haft innan. Det är så in i helvete korkat sagt. Jag citerar nu på ett ungefär: "när pojkarna var små och ramlade omkull så reste de sig och sprang vidare, men Harper gråter för minsta lilla. Jag kan inte fatta att jag är pappa till en tjej".

Jaha. Vart börjar jag nu?

Hur kan man uttala sig på ett sådant sätt att lilla bebis Harper gråter för minsta lilla bara för att hon är tjej? Att grabbarna var tuffare. Där var det minsann inga tårar. Det var bara upp igen om fortsätta leka.

Den enda anledning i världen som är giltig till denna uttalade skillnad mellan barnen är att de har olika personligheter i grund och botten, men framförallt så är de för att de blivit bemötta på olika sätt. Föräldrarna har uppfostrat barnen olika efter kön. När storebror var lillebror och ramlade sade mamma och pappa "upp igen" och "det är inget att gråta för" eller "nu är det bra" och när bebis ramlar eller gör det i framtiden så springer de fram och tröstar med dramatiska sorgsna röster och vaggar hur länge som helst.

Detta var bara ett exempel. Ett skrämmande exemplar.

De senaste veckorna har något gemensamt - att jag aldrig kommer ifatt. Jag ligger efter med allt. Det är sommarscheman till dagis, tvätt och disk och allt däremellan, det är den gråa utväxten, buskiga brynen och sista uppgifterna till skolan. Så är det förstås oförutsedda utgifter och lite annat.

Ikväll har jag gjort ett tappert försök. Ett halvhjärtat men tappert. Jag städade bort bajs från kattlådan så att vi kan andas i hallen igen, slängde innehållet i två veckor gamla matlådor i kylen och bäddade rent efter senaste nattens olycka. (Fick ta bort och tvätta ALLT!)

När all energi var slut så gick jag in på toaletten och påmindes om att det läcker från avloppet. Jag försöker förtränga men det är omöjligt att inte känna avloppslukten. Så är munstycket till duschen glapp, så vattnet hamnar överallt. Ja, det var väl allt för ikväll.

Jag älskar att sova över. Det är något som många verkar växa ifrån men för mig är det lika mysigt nu som det var när jag var liten. Mamma förstod aldrig det där, att det inte spelade någon roll hur sent klockan var när det bestämdes eller hur lång tid man hade lekt innan frågan ställdes - det var och är fortfarande lika kul. Har ni vuxit ifrån det?

Ikväll har Joline kompis. Jag hör att de ligger och skrattar inne på rummet. De pratar och berättar och skrattar ännu mer. Hur mysigt är inte det?

.. Som om inte illamående var tillräckligt kom febern och gav mig en käftsmäll. Jag känner mig så ynklig. Joline har kompis här som ska sova över. De har lördagsmys i soffan framför en film, så jag behöver inte ens ha dåligt samvete när jag ligger helt utslagen här i sängen.

Ikväll är jag ledig. Åh vad vi ska gå loss på allt som är gott och härligt. Imorgon jobbar jag, sedan kommer Jolines kompis och sover över och på söndag blir det kvällsjobb. Lite blandad kompott av nytta och nöje alltså.