Läste ett uttalande av David Beckham om att vara pappa till en flicka i jämförelse med de tre pojkar han haft innan. Det är så in i helvete korkat sagt. Jag citerar nu på ett ungefär: "när pojkarna var små och ramlade omkull så reste de sig och sprang vidare, men Harper gråter för minsta lilla. Jag kan inte fatta att jag är pappa till en tjej".

Jaha. Vart börjar jag nu?

Hur kan man uttala sig på ett sådant sätt att lilla bebis Harper gråter för minsta lilla bara för att hon är tjej? Att grabbarna var tuffare. Där var det minsann inga tårar. Det var bara upp igen om fortsätta leka.

Den enda anledning i världen som är giltig till denna uttalade skillnad mellan barnen är att de har olika personligheter i grund och botten, men framförallt så är de för att de blivit bemötta på olika sätt. Föräldrarna har uppfostrat barnen olika efter kön. När storebror var lillebror och ramlade sade mamma och pappa "upp igen" och "det är inget att gråta för" eller "nu är det bra" och när bebis ramlar eller gör det i framtiden så springer de fram och tröstar med dramatiska sorgsna röster och vaggar hur länge som helst.

Detta var bara ett exempel. Ett skrämmande exemplar.