Idag planerar jag att ta med mig datorn och promenera till Hall of fame, för där finns ett fantastiskt lunchställe som slår allt. Tänkte packa upp mig själv vid ett bord och plugga under eftermiddagen. Dessutom måste jag köpa med mig några fler saker från butiken spirit of hockey där de har allt. Happy day, friends.

Har precis lyssnat på en väldigt intressant debatt på Kvällsöppet angående otrohet. Det blev mycket av just detta ämne idag, då även Hannahs och Amandas andra podcast handlar om detta. Dominika Peczynski förde en häpnadsväckande och intressant debatt om ämnet. Det var underhållande, sorgligt och på sina ställen också väldigt sant. En obehaglig tystnad uppstod dock i min tankevärld när Peczynski, som debatterade för otrohet som en nödvändig livboj i en relation, frågade sina motdebattörer hur man löser problem i en relation om man inte får vara otrogen. På henne lät det som om det är det enda alternativet när man inte kan komma överens om vilken matta man ska välja till vardagsrummet eller till vilken restaurang man ska gå och äta söndagslunchen. Istället för att kommunicera, kompromissa, lyssna på varandra - blir man medlem på hennes sajt tillsammans med 200 000 övriga medlemmar och är otrogen. Antingen är hon business rakt igenom och försöker sälja sin affärsidé eller bara fruktansvärt korkad. Ni kan se programmet HÄR.

Jag har hittat ett matställe precis runt hörnet med nyttig mat. Och vitaminvatten. Det här gjorde mig innerligt lycklig, för jag har tröttnat på pizza slices. Nu ska jag kolla reprisen av kvällsöppet på Tv4play.

Jag har promenerat genom university district och china town med Hannah Widell och Amanda Schulmans podcasts i öronen. Jag är en sucker för Schulman familjen och följer deras bloggar, men det här med podcasts är helt nytt. Och jag är redan såld, för det kändes lite som bästissnack en fredagkväll. Har ni tips på fler bra? HÄR hittar ni mitt tips.

Jag beställde nyss lite vår och sommarkläder till mitt barn på H&M's hemsida. Ni som har barn vet att kläderna är uppdelade i snipp och snopp kategorier, så innan man börjar välja vilka kläder som är fina måste man välja vilken "kategori" av barn man har. Jag tittade på utbudet i båda kategorierna och klickade sedan hem en hel del fina plagg. De flesta av er som läser det här inlägget vet att jag har en dotter, men de allra flesta skulle också dra den slutsatsen efter ha att ha tittat på bilderna från min beställning. För, det vi ser är klänningar, tunikor och ballerinaskor med rosett - vilket de allra flesta aldrig någonsin sett en pojke gå klädd i. Däremot är det ovanligt, men inte helt omöjligt att tänka sig en flicka i blåa short och spiderman t-shirt. Förstår ni vart jag vill komma?

Frågan är om min beställning av kläder skulle se likadan ut om jag var mamma till en pojke? Skulle jag ha beställt den rödprickiga klänningen och de blåa balleriskorna med rosett? För visst är det lättare att göra en flicka mer pojkig med blått, grönt, traktorer och riddarborgar än en pojke mer flickig med klänningar, nagellack, dockor och barbies. Ovanstående exempel på vad som tillhör de båda könen är inte åsikter utan fakta baserad på samhällets normer. Jag kan tycka att genusdebatten ibland strävar åt fel håll. Det vi kallar könsneutralt är inte bara ett par blåa short, eller hur? Könsneutralt är en blå klänning. Vad tycker ni?

Det är först när jag tror att jag tappat bort mig i vimlet, som jag blir påmind om vem som står bakom mig. För ibland känns det som att världen växer, så att kartan inte längre räcker till. Ibland krymer skorna så att det skaver och gör ont, så att man stannar upp trots att man borde fortsätta gå. När man stannar upp, med för liten karta och för trånga skor, då behöver man den vännen som alltid har ett fortstoringsglas i bakfickan. Vännen som kan förstora det lilla och förminska det stora, som kan vara både glasögon och solglasögon. Som kan vara skärpan, när det är för mörkt för att kunna se klart och som kan hindra ljuset från att blända mig mitt på ljusa dagen. Jag behöver vännen med ett skavsårsplåster, som kan hjälpa mig att slänga det gamla, trånga och trasiga åt sidan. Vänen som gör rent, tröstar och plåstrar om. Det är vimmel-vännen som gör att det är omöjligt att känna sig ensam, trots att allting är för stort och svårt. Det är hon som står bakom mig. Det är hon som heter Josephine. ♥