Jag såg ett program i söndags som handlade om mammor och plastikoperationer. Jag hamnade framför det utav en ren slump, men kunde inte sluta titta. Det var många saker med programmet som gjorde mig upprörd och arg. Kvinnorna som deltog i programmet hade enligt mig fantastiskt vackra kroppar, jag såg och ser ingenting fult i de spår som Joline har lämnat på min kropp. Mina bristningar är kärlekstatueringar och brösten har fyllt sin funktion. Ibland, då och då, kan jag stå framför spegeln och tänka att det kanske vore med attraktivt med ett par silikontuttar. Men nästa dag har jag hämtat tillbaka självkänslan och de värderingar som jag håller fast vid.

Det är viktigt att skriva att alla får göra precis vad de vill med sina kroppar. Det är upp till var och en att bestämma. Jag accepterar den friheten, jag har själv en vän som gjort ett ingrepp efter att hon fick barn och jag var med under processen från att hon bestämde sig för att göra det, tills operationen var klar. Idag är hon en vän jag respekterar och älskar, precis som förut.

Det som gör mig upprörd är hur samhället har bidragit till den plastikhets som råder, hur acceptansen för kirurgiska ingrepp är större än förståelsen för att kroppen förändras. I programmet talades det om så kallade mommy makeovers, ett nytt fenomen i USA. De visade några böcker som var riktade till barn för att de skulle förstå vad som hände med mamma före, under och efter hennes makeover. Jag blev så illa berörd när jag hörde om bokens innehåll och dessutom jävligt förbannad. "Mamma vill bli vackrare nu efter att du har förstört mamma" och "Om mamma blir vackrast blir mamma lyckligast och då blir jag den bästa mamman i världen" - är några utdrag ur böckerna varpå barnet i boken svarar "men du är redan vacker och bäst i världen" fast då förklarar mamman att nej, hon är bara en fjärilslarv i en puppa och efter operationen kommer hon att bli en fjäril. Jag vet inte om dessa böcker finns i Sverige men om de gör det vill jag själv bränna dem och glömma dem.

Det pratades också om att kirurgiska ingrepp, alltså att mommy makeovers ska betalas av staten, det vill säga, skattepengar. Många i programmet var överens om att jo, det är ett alldeles utmärkt förslag för om man kan betala för operationer på barn med utåtstående öron borde man också kunna finansiera bröstoperationer åt alla mammor. Och här känner jag kokar över, vem kan överhuvudtaget hävda något sådant? Om förslaget skulle bli en proposition som röstades fram i riksdagen kommer jag att sluta betala skatt och byta land, för det är inte en samhällsutveckling jag vill stödja. Jag har själv en dotter som är 4,5 år och som redan nu funderar över olika kroppsuppfattningar för att samhället, media och andra barn överför alla dessa förväntningar på henne, hur hon ska se ut och vara - särskilt som tjej. Jag är den som talar om för henne att alla ser olika ut, att alla är vackra för någon och att det kommer inifrån och det kommer jag inte kunna fortsätta göra med gott samvete om jag gör ett kirurgiskt ingrepp för att göra män mer kåta. För ja, i slutändan landar jag där, i den kladdiga sörjan där kvinnans kropp är sexuellt objektifierad och där majoriteten av alla operationer går ut på att göra män nöjdare, gladare och kåtare fast kvinnorna gömmer sig bakom argument som "jag ska bara återställa och få tillbaka min kropp".

Sammanfattningsvis är det såhär: jag riktar ingen ilska till de enskilda kvinnor som väljer att ändra på sina kroppar efter en graviditet och amning - det som upprör mig är att mommy makeovers blivit en samhällsfenomen och jag ogillar de signaler det sänder till våra härliga ungar.