För någon vecka sedan pratade jag med några andra föräldrar om hur mycket vi leker med våra barn, vad vi leker, hur vi riktar leken och så vidare.

Jag var ärlig och berättade att jag generellt tycker att det är tråkigt att leka. Det är inte ett dugg roligt att flytta runt en häst och gnägga. Det är inte särskilt kul att smaka på leksaksmaten i köket heller. Men jag gör det ibland, när jag måste. Oftast har jag tur, för mitt barn leker själv och har världens bästa fantasi så hennes värld är helt bananas. Jag är ärlig också och säger till henne att jag inte tycker att leken är särskilt rolig så vill hon att vi ska leka får vi hitta på något som båda tycker är roligt. Nu tänker vissa att jag är en egoistisk och elak förälder som inte leker med mitt barn, som inte tycker att det är härligast i världen. Ni får tycka det. Personligen tycker jag att det är bra om hon lär sig att om man inte finner någonting roligt eller stimulerande har man rätt att säga nej till det.

Vi leker, såklart. Vi leker "Tina och Leila" som är vårt eget matlagningsprogram. Vi leker melodifestivalen, vi spelar gitarr, bygger lego ibland och bakar och pysslar. Vi dansar wild and totally crazy.

Men, åter till föräldrasamtalet. Jag blev upprörd på en pappa som sade "nej, det är inte så roligt att leka med mina barn för de är tjejer och har Barbie och dockor och det tycker inte jag är så kul" varpå han fortsätter "men om de hade lite bilar eller lego eller någon rolig borg skulle det vara kul".

Jag tänker så mycket om det här. Varför har inte barnen lego, riddare, bilar och flygplan? Varför har han bestämt att hans barn inte tycker att det är roliga leksaker bara för att de föddes med snippor mellan benen? Varför har vi inte kommit längre år 2012? Varför låter vi inte våra barn välja?

Det är det här som är så fult med kön. Någon frågade förut varför kön måste vara något fult. Här är mitt svar: det är inte fult att ha snippa eller snopp - det är en biologisk skillnad mellan pojkar och flickor som vi omöjligt kan bortse ifrån. Men där tar skillnaderna slut. Det är fult att våra barn inte får välja och vraka fritt bland färger, leksaker, kläder och yrken. Det är fult att samhället, föräldrar, förskolan, skolan ger varje barn 50 % valmöjlighet på grund utav en biologisk skillnad. Det är orättvist.

Jag vill att mitt barn ska få välja. Jag vill att hon växer upp och känner att hon är precis som hon är - hon behöver inte kategoriseras, delas in i fack eller bemötas efter sitt kön. Hon ska kunna bli snickare eller svetsare utan att någon höjer på ögonbrynen, hon ska klä sig i det hon tycker är fint.

Det är inte upp till mig att bestämma att hon ska älska rosa, tyll, smink, dockor, barbies. Men om det är det enda jag köper hem, det enda jag tillåter - då är det vad hon tvingas välja. Det är vad hon får "välja" mellan. Inte särskilt fritt eller rättvist, tycker jag.