Då och nu

Efter lunch satt jag i solen bredvid Josephine medan barnen sprang omkring och lekte utan ett enda bråk. Jag klädde till och med av mig till bara ben och kisade mot solen för att få sommarfräknar och bli brun. Det var nästintill euforisk lycka och nu, två timmar senare i arbetsbrallor och foppatofflor. Det är livet.

 

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0