"Jag vet inte hur man överlever. Jag vet bara att man gör det. Man fortsätter andas fast man inte vill, och hjärtat slår trots att det gör hur ont som helst. Jag vet att du aldrig blir samma som förut, för någonting dör - torkar.. Man torkar ut. Som när vindruvan blir russin. Det blir annorlunda.. Luktar, smakar, känns annorlunda. Älskade du. Vi blir aldrig samma som förut, men russin är också goda. Vi kommer att förändras, men bli okej. Jag lovar att vi kommer bli okej."

Det här sms:et">sms:et skrev jag till en vän som hade en ångestattack idag. Hon frågade hur man klarar sig, hur man överlever. Jag svarade med vår tids sämsta men mest sanna jämförelse, att vi är vindruvor som torkar och blir russin under livskriser. För under vissa perioder känner jag precis så - att jag torkar ut. Kan ni känna igen er?