Jag har ett barn. För nästan fem år sedan växte hon inuti min kropp, hennes första hjärtslag slog i min livmoder. Det första ljudet hon hörde var mina hjärtslag. Hon blev människa i min mage och plötsligt låg hon utanpå mig, alldeles kladdig och hysterisk. Hennes första minuter i livet var ovanpå min mjuka mage, det var där fyllde sina lungor med luft för allra första gången. Så helt plötsligt hade jag en torr bebis med fjuniga axlar och kisande ögon i min famn. Jag valde att jag ville ha henne, men hon fick aldrig välja mig. Hon blev vald, hon önskades, hon var efterlängtad - alldeles beroende av mig och hur jag kommer förvalta ansvaret över att få vara något så stort som hennes förälder.

Det är nästan ett obegripligt stort ansvar. För hela hennes liv kommer hon att tänka tillbaka på sin uppväxt, på den heliga barndomen. Hon kommer att referera, reflektera och reagera kring mig, oss, våra sommarlov, hennes födelsedagar, våra bråk, våra tårar - våra liv. Jag kommer att vara den främsta personen i hennes förflutna och en viktig person i hennes nutid. Jag kommer att vara en del av hennes framtid.

Jag har gjort fel. Jag kommer att göra fel. Jag kommer att höja rösten för ofta, leka för lite och skicka med för få kakor i din ryggsäck under första utflyktsdagen som ettagluttare. Jag kommer att tjata för mycket, laga för äcklig mat, åka till badhuset för sällan och be dig städa på rummet för ofta. Jag kommer att skämma ut dig på klassresan och ha pinsamma kläder på mellanstadiediscot, så kommer jag be dig att komma hem för tidigt och beordra dig att inte vara vaken för sent. Jag kommer oroa mig, jag kommer ifrågasätta dig, jag kommer föreläsa för dig. Du kommer att bli arg på mig och tycka att jag gör fel hundratusentals gånger under vårt liv, men du kommer också att veta att jag älskar dig. Du kommer veta att oavsett vad du väljer att göra i livet, så kommer jag att älska dig. Ingenting kan du någonsin göra för att ändra på det. Min kärlek till dig är evig, omöjlig att förändra. Varje dag ska jag göra mitt bästa för att du ska känna dig respekterad och bekräftad, för den du är.

Joline. Jag vill vara rötterna vid dina fötter som håller din jord på plats. / Mamman