Jag längtar hem till Joline, till fredagsmys och lördagsfrukostar i soffan med henne. Jag längtar efter att få prata med någon om allt det stora som inte får plats inuti längre, som skaver. Jag längtar efter mitt vardagsrum på kvällen när alla ljus är tända och lyser i olika färger. Det är fantastiskt att längta efter alla underbara människor som jag är beroende av, som jag älskar och behöver. Att längta hem till hemmet, sina sängkläder, soffkkuddar och utspridda leksaker. På samma gång är det lite bittert att inte längta hem. När flygplanet flyger in över Stockholm kommer jag att känna kärlek, för jag älskar Stockholm. Men, när bilen rullar in hemma, i staden där jag för tillfället bor, då får jag bara känslan av att vilja vända och åka tillbaka. Tillbaka till Stockholm, Toronto eller vilken annan plats i världen som helst. Inser allvaret i detta.