Om vi bortser från hela genusdebatten att hen som verka som ett könsneutralt ord för att diskutera ordet som ett praktiskt komplement till vår svenska ordbok, då kanske laddningen släpper?

Jag har precis skrivit två långa uppsatser om socialpolitik med påhittade exempel och ett berättande textflöde. Jag har använt mig av denna/denne och individen och människan när jag skrivit, som ett komplement till han och hon, för att slippa välja ett kön eller skriva båda. Det slog mig ett flertal gånger att det skulle kännas väldigt enkelt och modernt att istället kunna använda hen. Kan någon känna igen sig?

Hen är så fruktansvärt laddat. Människor verkar rent av livrädda för ordet. Alla diskuter ordet som om det kommer att förändra hela samhället. Jag tror att många är rädda för att hen ska radera ut de könsroller som vi helt hysteriskt håller fast vid. Faktum är att hen inte har en chans att radera ut det könsroller, hur skulle ett ord kunna dölja att det finns snoppar och snippor?