Ljuva hem
En vän till mig skrev ett sms igår där hon frågade om vi skulle göra en spontan utgång. Jag svarade som vanligt nej, igår hade jag dessutom fullt upp med repriser av debatt och kvällsöppet samt bokskrivande. Jag tycker verkligen inte att det är roligt längre. Det är inte ens roligt ibland. Möjligtvis kan det vara trevligt att gå ut och äta, kolla på en bra hockeymatch på Oleary's eller sitta på en mysig uteservering i Stockholm. När det händer är jag trött långt innan midnatt och vill hem - till gitarren, pappret och pennan. Till min kokong. Jag har inga problem med att spendera fredag och lördagkvällarna ensam, efter att Joline somnat, med en bra film eller lite poesi. Tvärtom, så älskar jag det.
Jag har aldrig haft problem med att vara själv. Jag har perioder när jag är introvert och drar mig undan, då jag behöver tid för mig själv. Utrymme. Men efter min separation för cirka tre år sedan hamnade jag i en identitetskris och i skärvorna av en krossad dröm, i splittror av ett trasigt liv - var det så befriande att få komma ut. Jag ville ut. Hemmet kändes klaustrofobiskt. Och det tog tid att laga. Jag har limmat. Jag har väntat. Jag har kämpat. Jag har misslyckats och lyckats för att sedan limma igen. Vad jag menar är inte att jag var ute på krogen, men att det tog tid att bli hemma i vårt nya hem. Jag blir aldrig hel, för det är alltid en del av livet som förblir trasigt men idag trivs jag i mig själv, i mitt hem och mitt liv - igen. Det är en ljuvlig känsla.
Idag är inget undantag. Vi har haft det lugnt. Ikväll lagar vi Tacos och tittar på 4:ans underhållningsprogram. Jag är så nöjd med det. Så himla nöjd. Vad gör ni under helgerna?
Jag har inte varit ute i svängarna sedan 2008. Jag tycker inte om alkohol och jag föredrar att använda min tid till annat :) Jag är nog en riktig hemma människa trivs bäst i hemmets lugna vrå. Nog för att man kan gå ut och partaja utan alkohol men de finns så mycket annat kul att göra med tiden än att hänga på krogen.
Du är en så härligt fantastisk människa Jasmine! Tänk om fler kunde tänka som dig. Nu är inte jag ensamstående. Vi är 3 i våran lilla familj. Våran son blir 2 år nu den 25 april och jag har inte varit ute och festat eller varit ute överhuvudtaget sen innan jag blev gravid med honom folk har frågat om vi inte ska gå ut och jag inte skulle sluta amma så vi kunde ta ett glas vin osv osv då jag ammade, men gång efter gång sa jag nej. Suget var som bortblåst. Jag vill fortfarande inte ut på helgerna, jag ser ingenting i det, det jag ser där ute under helgerna är fylla,bråk,misshandlar etc, givetvis hamnar inte alla där men det är en så osäker plats, svårt att förklara, men jag har mitt så mycket viktigare och värdefullare liv här hemma. Sitter hellre hemma var varannan helg med min familj, och myser umgås med släkten eller föräldrarna. Såå mycket hellre. Men vi alla är ju olika men det ät jag det :) Stor kram på dig!
