Jag läser en drös med bloggar, främst mammabloggar. Det finns många som är ångestbefriande, där man kan andas ut och kolla på kladdiga barn med röda strumpbyxor och orangea tröjor plus en mjölkmustasch. Man får läsa om snor, febernätter, jävlig trotsålder, utbrott vid kassan på Ica och kaos. Det är som ett plåster på såret som konstant blöder av dåligt samvete och otillräcklighet. För, man blir påmind om att man inte är den enda mamman i världen som är trött ibland. Inte heller ensam med känslan av att föräldraskap inte alltid är en rosa cupcakedröm med citrongul frosting. Anitha Schulman, Magdalena Graaf och Hannah Widell är tre exempel på mammor som vågar bjuda in i det som är jobbigt, baksidan av allt mys, alla kramar och allt det fantastiska. Jag vill att min blogg ska vara uppriktig, med både fram och baksida.

Alla ska dela med sig av vad som för dem känns rätt. Jag menar inte att det ena är mer rätt än det andra, men jag väljer själv bort de bloggar där allt är som den rosa cupcakedrömmen. Där är barnen alltid iklädda beige tyll och posar glatt framför vita väggar medan mammorna stövlar runt i puderrosa pumps med märkesväskor utan några bananfläckar. Deras liv är så himla underbara, maten är nyttig, kryddad med färsk basilika och de älskar sina barn så mycket. Deras barn är SÅ duktiga. SÅ glada. SÅ himla fina. Allt är så himla bra. Ni känner säkert igen er? Det ger mig ångest. Jag vet inte när de hinner laga sin ekologiska köttfärssås, samtidigt som ungarna poserar runt i mjuk bomull från Geggsmoja. Hur gör de för att hålla den putsade fasaden så skinande?

Jag hoppas att ni kan känna att min blogg är ångestfri och uppriktig. Här är det okej att skriva hur trött man är, men också dela med sig av glädjen. Vi gör alla vårt bästa, varje dag!

Har ni några tips på sköna feelgood bloggar?