Ett utav ämnena i torsdagens debatt var ju huruvida assisterad befruktning ska finnas lagstadgat i Sverige eller inte. Jag bloggade om detta direkt efter programmet och kände mig varken för eller emot, utan någonstans mittemellan. I en debatt handlar det om att ta ställning till vems intressen som är viktigast, till exempel så kunde man höra flera olika personer som närvarade i torsdagens program med olika intressen, olika point of views. Vi har singelkvinnor som önskar barn, som givetvis ser till sina intressen. Och så har vi män som finner förslaget väldigt orättvist, väldigt icke jämnställdt. Vi har också de ser som ser till barnens rättigheter, rätten till två föräldrar och andra laget som tycker att lagstiftningen kommer ge dessa assisterat befruktade barn rätt till en identitet. Mitt problem är att jag har svårt att få ihop alla dessa intressen till en åsikt. Jag kände mig kluven efter programmet.

Olika bloggare har tyckt till om detta. Blondinbella säger Ja. Anitha Schulman säger Ja. Katrin Z säger Nej. Kanske lite förvånande, men inlägget kan ni läsa HÄR. Jag har nu hunnit fundera och jag säger också nej. Jag säger nej till regeringens förslag. Jag säger kanske inte nej utav samma anledning som KD eller Katrin, utan jag säger nej för att jag tycker att förslaget sänder fel signaler till alla män i samhället som också har en stark barnlängtan. Vad har de för lagstadgade rättigheter? Om jag minns rätt var det en ung tjej i debatt som sade något i stil med "Men alla män då? Ska vi ge dem rätten till surrogatmödrar att föda upp barn för att det är en mänsklig rättighet?". Jag kan hålla med, för vad blir egentligen nästa steg? Homosexuella och ensamstående har möjligheten att skaffa barn genom adoption idag - även om det är en lång process, så är det samma process som heterosexuella barnlösa par genomgår. Det finns också, för dem som vill använda sig av surrogatmödrar eller insemination möjligheten att åka till andra länder för att få den drömmen uppfylld. Jag känner bara att svensk lagstiftning inte kan stå bakom detta. Det här är enligt mig en större, mer komplicerad debatt än ett hundratal barnlösa kvinnors längtan efter att få barn.