För ett år sedan bodde jag i en annan lägenhet. Det var, är och kommer alltid att vara något speciellt med det året som vi bodde där. Jag läkte efter min separation, jag lärde mig att vara själv, jag lärde mig att älska tystnad och ensamhet. Jag blev trygg och återgick det lugn som jag saknat under en ganska lång, uppslitande period i livet. Varje kväll tände jag ljus i hela lägenheten och satte på en skiva med indianmusik. Samma skiva varje kväll, samma låtar om och om igen och alltid samma lugn. Jag skrev, jag bearbetade, grät, skrattade och drömde. Ikväll hittade jag samma skica och ligger nu i mitt nya sovrum, på en ny adress, med nya känslor att skriva om, bearbeta och gråta för. Trots att saker förändrats är skivan densamma och lugnet oifrånkomligt. Det är som en snuttefilt att hålla i när livet sviker och när önskningar inte går i uppfyllelse.