Jag minns exakt när det hände. När jag slutade sminka mig, när jag blev bekväm med att åka till jobbet med enbart niveas dagkräm i ansiktet, när det började kännas okej att gå på dop, födelsedagsfiranden och ut för att äta middag med lite rouge. Jag slutade helt och hållet att bry mig om hur andra människor skulle uppfatta och bedöma mitt utseende. Jag slutade att kleta på smink för någon annans skull - och började göra det för min egen skull. Det var för 1,5 år sedan, när jag mötte en person som fick mig att skapa distans till mig själv och ändrade mitt förhållningssätt mot världen.

Det är så obeskrivligt skönt att aldrig längre göra något för någon annan människas skull. För några år sedan sminkade, fönade, lockade och sprayade jag så fort jag skulle utanför dörren med undantag för några perioder under högstadietiden när jag sparade ut kroppshår och gick med propagandatröjor. Nu gör jag det om jag har lust, när jag känner att jag vill lägga min tid och då gör jag det för min egen skull. Jag är stolt över att jag vågar vara mig själv, istället för att ständigt vara på maskerad.