Idag tog jag och en vän en lång promenad. Inte bara lång, utan väldigt lång. Det är så skönt att göra det ibland. Jag behöver göra det då och då, för att tömma mina tankar och trötta ut kroppen. Så vi gick 2,5 timme utan att vara tysta en minut. Vi pratade om minnen, som vi pratat om så många gånger förut men som alltid gör oss glada. Och lite sorgsna.

Men, i det stora hela så var dagens tema relationer. Dessa outhärdliga, fantastiska och ständigt pågående relationerna i livet - till partner, vänner, familjemedlemmar, kollegor och våra barn. Det är så mycket kärlek och så mycket kaos på samma gång. Vi älskar relationer.

Jag funderade på mina viktigaste relationer. De som är självklara, som aldrig behöver ifrågasättas - till min mamma, min bästa vän, mormor och Joline. Det är inte mycket att diskutera, plocka sönder och utvärdera där för det är så härligt, så mycket kärlek och så väldigt, väldigt självklart. Det är svårare med trasiga relationer, relationer som inte tagit ordentlig form, relationer som tappat form eller den totala bristen på en relation. Det mindre självklara, det vi inte kan förutsäga - det diskuterar vi. Relationen till våra pappor, relationen till barnens pappor, till arbetskamrater och ytliga vänner men också till en eventuell kärlek. Jag finner det alltid lika givande att tömma mig och dessa relationer på innehåll. Tomheten som uppstår varar ändå bara några timmar men dessa är trots allt oersättliga.