Vardagslyxar i leopard

Jag har badat i kokhett vatten med olja och smörjt in mig med bodybutter från Bodyshop. Mango, såklart. Nu är jag som ny. Hur vardagslyxar ni?

Ni som är här!

Frågor? Det har trots allt gått två år. Ni ställer dem och jag svarar. Simple as that.

Insåg vad jag missat..




Barnet har somnat och jag insåg precis att jag missat veckans kvällsöppet och debatt, på grund av alldeles för för få timmar på dygnet. Jag har middags-dejtat vänner och umgåtts med Joline. Nu äntligen. Och lite té.

Terapi i solen

Idag promenerade jag med Josephine i skogen på lunchen. Ni känner er säkert lika upprymda som jag över den så otroligt efterlängtade solen. När jag gick ut imorse blev jag kär i livet på nytt. Jag och livet och solen är nykära nu. I solen, omgiven av våren fick jag en timmes terapi med min bästa vän alldeles gratis. Dagens tema var fysisk attraktion. Vi gör ofta så, att vi plockar upp ett ämne någonstans efter vägen och sedan plockar vi sönder ämnet och sedan isär de bitar som återstår. Vi ältar, drar paraleller, jämför, hittar på usla och ibland fantastiska metaforer - och helt plötsligt har man kommit ämnet ända in på livet. Helt plötsligt så står vi vid vägskälet, där vi ska gå åt varsitt håll eller vid någons ytterdörr och inser att vi funnit kärnan. Vi har ätit oss in på något och sagt det som behöver sägas - när timmen är över har jag kommit till insikt. Jag har vuxit.



Ingen ångestblogg

Jag läser en drös med bloggar, främst mammabloggar. Det finns många som är ångestbefriande, där man kan andas ut och kolla på kladdiga barn med röda strumpbyxor och orangea tröjor plus en mjölkmustasch. Man får läsa om snor, febernätter, jävlig trotsålder, utbrott vid kassan på Ica och kaos. Det är som ett plåster på såret som konstant blöder av dåligt samvete och otillräcklighet. För, man blir påmind om att man inte är den enda mamman i världen som är trött ibland. Inte heller ensam med känslan av att föräldraskap inte alltid är en rosa cupcakedröm med citrongul frosting. Anitha Schulman, Magdalena Graaf och Hannah Widell är tre exempel på mammor som vågar bjuda in i det som är jobbigt, baksidan av allt mys, alla kramar och allt det fantastiska. Jag vill att min blogg ska vara uppriktig, med både fram och baksida.

Alla ska dela med sig av vad som för dem känns rätt. Jag menar inte att det ena är mer rätt än det andra, men jag väljer själv bort de bloggar där allt är som den rosa cupcakedrömmen. Där är barnen alltid iklädda beige tyll och posar glatt framför vita väggar medan mammorna stövlar runt i puderrosa pumps med märkesväskor utan några bananfläckar. Deras liv är så himla underbara, maten är nyttig, kryddad med färsk basilika och de älskar sina barn så mycket. Deras barn är SÅ duktiga. SÅ glada. SÅ himla fina. Allt är så himla bra. Ni känner säkert igen er? Det ger mig ångest. Jag vet inte när de hinner laga sin ekologiska köttfärssås, samtidigt som ungarna poserar runt i mjuk bomull från Geggsmoja. Hur gör de för att hålla den putsade fasaden så skinande?

Jag hoppas att ni kan känna att min blogg är ångestfri och uppriktig. Här är det okej att skriva hur trött man är, men också dela med sig av glädjen. Vi gör alla vårt bästa, varje dag!

Har ni några tips på sköna feelgood bloggar?

Jetlag

Jag har alltid haft en föreställning om att jetlag är något vi inbillar oss bara för att vi känner till tidsskillnaden, att det bara är som att förlora några timmars sömn precis som efter en utekväll på lördagen med tidig lunch på söndagen eller efter en natt med sjukt barn. Jag har irriterat mig grymt mycket över allt tjat om den förbannade jetlaggen.

Nu ska jag erkänna något jag inte erkänner så ofta. Jag hade fel. Jag har nämligen insett att det jag drabbats av är en jetlag, trots att jag i snart två dygn försökt att förneka det. Jag somnade 20:00 med Joline igår, vaknade klockan 03:00 inatt - hur pigg som helst. Låg kvar i en halvtimme och försökte somna om, men sen gav jag upp och laddade ner Hannah & Amandas fredagspodd om ångest. Städade, diskade och tvättade plus att jag åt ett stort lass utav gårdagens middag (fläskfilé i ädelostsås med ris) och överblivna efterrätten. Nu är klockan
06:29 och jag väntar på att Joline ska vakna. Trött så att jag vill spy.

Har nu några erfarenheter av detta? Hur länge är dygnsrytmen fel? Vad kan man göra för att hjälpa omställningen på traven?

Mama med Gynning

Köpte månadens MAMA med Gynning på omslaget. Mycket fin fredag!


Badhus

Fredag, veckans bästa dag!

Det spelar ingen roll hur vardaglig en måndag är, för på fredagar är det alltid fredagsmys deluxe hos oss. Idag har vi varit på badhuset, sedan åkte vi hem och lagade mat tillsammans. Nu har vi föräldrar vilat oss igenom ett matkoma och ska förbereda fruktsallad och glass med varma hallon, maränger och grädde.

Hemma

Igår landade jag vid Bromma runt lunch och åkte hem för att äntligen få träffa Joline. Jag grät hysteriskt av glädje. Det var en obeskrivlig känsla. Vi hade mys, med middag och efterrätt, sedan lade vi oss i min säng och tittade på hennes nya film som kommit hem i brevlådan. Jag älskar Svenssonlivet med vår touch.

Snart tillbaka till flygplatsen

För två veckor sedan landade jag på Toronto Pearsons International Airport. Efter åtta timmar på ett trångt flygplan tuggandes på en mjuk, äcklig kycklingwrap tänkte jag äntligen pusta ut över att vara framme, men stoppades i tullen och blev kvar där tre timmar. Jag förhördes av ett antal olika vakter, i ett antal olika förhörsrum. Jag berättade min livshistoria för sex främmande människor, visade mina konton, visade innehållet i mina väskor - fick även pröva mina hockeykunskaper då de bad mig ge dem namnet på samtliga spelare i Maple Leafs och Toronto Marlies samt deras positioner. Det är svårt. Jag gillar hockey, jag följer lagen, men.. det är jävligt svårt. Det är ännu svårare på skakiga ben och med tidernas värsta handsvett. Efter att ha nämnt några namn på personer i Leafs med samlingsnamnet "They play on top, making the scores" skrek en utav vakterna till och spända ögonen i mig "You don't know the name for that?". Jo, självklart. Forwards. Wingmans. And centers. Defenceman. Goalie. Till slut, när jag var på bristningsgränsen och tänkte kapitulera och åka hem säger en bister man "Välkommen till Canada". Hamnade till slut på flygplatsgolvet och grät några jag-tycker-synd-om-mig-själv-och-är-ensam-tårar..

Idag åker jag hem. Jag har haft två fantastiska veckor här. Jag har lärt mig att gilla staden. Här finns ju allt, i mångfald. I höst åker jag tillbaka, då gärna tillsammans med någon och vill gärna resa runt i Canada då - till Detroit, Ottawa och Vancouver för att sedan avsluta här i Toronto. Avslutade den här dagen med favoritlunchen på Longo's på Maple Leafs Square. Blåbar, björnbar, hallon, jordgubbar och massa olika toppings. Vi hörs i Sverige!

Godmorgon

Godmorgon. Härlig morgonpromenad med Cissi Wallins podcast gällande hen i öronen. Ja, ett ord som ska vara ett komplement till han och hon. Det är världens hype kring den här debatten just nu, så den är väldigt intressant. Lady Dahmer, bloggerskan, som är en utav vår tids främsta feminist och genusförespråkare är med i podden och säger sitt - vilket gör den ännu bättre. Jag återkommer mer om detta efter lunch. Vad tycker ni om hen?

 

Gick förbi juridikstudenternas huvudbyggnad som är enorm och vacker.

Pluggdag

Iförrgår skrev jag att jag var sugen på något nyttigt. Well, det har gått över. Idag ska jag spendera förmiddagen och eftermiddagen med att plugga och i den ekvationen ingår fett och socker. Sådärja.

Välkommen till min nya blogg!

RSS 2.0